Rubriken är jag i ett nötskal. 
Eller? 
Det är i alla fall vad forskare har kommit fram till karaktäriserar lantisen. Det har fått mig att tvivla på min identitet som glesbygdsbo. Jag är varken fet, självmordsbenägen eller speciellt stresstålig. Det sista beror dock på humör, så även hur jag upplever det första. Senare i livet kommer jag, om allt går planenligt(hur det nu kan gå planenligt när jag knappt har några planer) att vara relativt högutbildad. 

Så, har jag då i alla mina livsdagar inbillat mig att jag bor i en by? Är de idylliska husen, gröna åkrarna och böljande bergen bara en produkt av en överstressad och schizofren stackars hjärna? Det kan jag aldrig veta. Men jag kan göra en kvalificerad gissning, och den är att forskarna inte tog med mig i testet. 

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/karin-bojs-livet-pa-landet-bra-for-hjarnan