Och precis som att man inte bara kan vinna ett krig, utan man måste städa upp efter det också, så kan man inte bara skriva en bok, man måste skriva om den också. För mitt första utkast suger. Det är inte ens klart än, genom att jag bestämde mig för att jag tvunget skulle ha med en annan synvinkel också. Men nu får det vila ett tag. Tills jag kommer hem i alla fall. (Haha, jag har börjat skriva isär 'iallafall' som jag brukar skriva ihop, för att få tre ord istället för ett. NaNoWriMo-skada!) 

 

Jag har insett att man inte kan (eller man och man, jag kan inte i alla fall) redigera ett monsterdokument på 86 och växande sidor, i Word. Det är ett Sisofysarbete som är nog att till och med avskräcka mig från att ta mig an det. Så därför tänker jag ladda hem trialversionen av Scrivener, och om jag gillar det ska jag köpa det. Man får nämligen 50% rabatt om man vunnit NaNoWriMo och jag är inte den som är den när det gäller rabatter. De är till för att utnyttjas! Om jag gillar det vill säga. 

 

Sedan ska jag slappna av och umgås med min familj. De har knappt sett röken av mig nu i november när alla kvällar spenderats framför datorn och nästan hela helgerna med. Jag tror att de är lika lättade som jag över att det är slut. Visst, jag har fortfarande jobb kvar, men jag har inte längre en pressande deadline. 

 

Och skolarbetet. Det står ensamt och övergivet i ett hörn och gråter. Fast kanske inte, det är ju skolarbete. Det har förmodligen sprungit till lärarna och skvallrat om min brist på engagemang och slickat sig om sina vassa rovdjurständer vid tanken på att få sluka mig när jag intet ont anande kommer för att ta itu med det.