Ni vet ju den här lilla vendettan sidofacken har med mig. Den har pågått ett tag nu, men det betryggande har varit att jag alltid har vetat ungefär vilken taktik facken har: att gömma mina saker. Men icke längre. Nu har de illasinnade kreaturen kommit på ett nytt sätt att terrorisera mig!

 

Låt oss nu leka låtsasleken. Låtsas att du precis har stapplat i mål efter skolans terminliga konditionstest. Du flämtar för ditt liv och ser förmodligen ut som en apa, men det spelar ingen roll för du får höra din tid och blir euforisk. Den är drygt två minuter bättre än förra gången och du har inte gått ett enda steg, inte ett enda. Innan benen ger vika dunsar du ned på din väska, som står vid sidan av mållinjen tillsammans med de andras. "Jag har inget i den som kan gå sönder", tänker du. När du kan höra något överhuvudtaget förutom dina andetag lägger du märke till ett svagt pysande som kommer någonstans ifrån, ganska nära. Du studerar de andras väskor noggrant, utan att upptäcka något. Av någon anledning får du bilden i ditt huvud att pysandet kommer från en cykelhjälm som långsamt imploderar. Sedan tänker du inte mer på det, för du är segerrusig och sjukt nöjd och stolt. Efter en välförtjänt dusch öppnar du ett av väskans sidofack och ryggar tillbaka. Där är fullt av något beige görj och du tänker "Nej, nu har schampoflaskan läckt." Men du har ingen schampoflaska. Det har du inte haft med dig till idrotten på minst sex månader eftersom du alltid glömmer den i duschen. Du petar misstänksamt på gegget och upptäcker att det inte är geggigt utan alldeles torrt. Torrt. Då ser du den. Torrschampoburken. När du lyfter den är den betydligt lättare än sist och en misstänkt sötsmulig doft sprider sig kring facket. "Nää", tänker du. "Inte igen."

 

Du har alltså lyckats sätta dig så att väskan tryckt ner toppen på sprayburken och tömt nästan allt innehåll i sidofacket. En välkänd resignation slår sig till ro i din mage. Du suckar.