Ibland, nej, ofta, får jag otroliga snilleblixtar. De kan dyka upp precis överallt: på lektioner, på bussen, i sängen och på andra vardagliga platser. Just igår kom jag till en fantastisk insikt i passagerarsätet i vår bil. Det är förvånande att jag aldrig kommit att tänka på det tidigare, då själva frågan jag så underbart hittade svaret på är en existensiell fråga som berör oss alla.
Nåväl, jag satt i bilen och funderade under tystnad. Hur somnar egentligen hjärnan? Somnar den från centrum och ut eller från de yttre delarna och in? Utan förvarning bara visste jag svaret. Det var som om det alltid funnits där, tålmodigt väntande på att jag skulle upptäcka det. 

Ingetdera var rätt! Hjärnan somnar både utifrån och inifrån på samma gång! Smaka på den! Först somnar centrum. De yttre symptomen på detta fenomen är allmän trötthetskänsla och svårighet att hålla ögonen öppna. Sedan somnar det yttre "skalet", det är då man befinner sig i det svårdefinierbara gränslandet mellan sömn och vakenhet, när man är vagt medveten om omgivningen men lika mycket om sina drömmar. Då är fortfarande mellanskiktet vaket, men när det också glidit in i drömmens rike sover man helt. Min teori stämmer bra in på verkligheten och är mer logisk än relativitetsteorin. Jag ska publicera min upptäckt i en vetenskaplig tidning. 

Ja, som ni kanske förstår sov jag i stort sett när jag gjorde den där fantastiska upptäckten. Då tyckte jag att jag var otroligt smart, men i det grådassiga ljuset från den krassa verkligheten inser jag att jag lika gärna hade kunnat upptäckt enhörningar under sängen. Men det var roligt så länge det varade! 

Men ändå... Dammhörningar kanske också räknas? Snälla?