Jag kan inte annat än hålla med den här skribentens träffsäkra iakttagelse. Hur tänker lovsångsledarna?

"Hmm... Om de spräcker trumhinnorna kommer det vara ett hinder mindre mellan deras hjärnor och himlen... Ja! Vi kör på det! Vi kallar det för atrumhinnism!" 

Nej, jag tror inte att de tänker så. Jag tror att det är mode(tyvärr finns modenycker även inom kristenheten) att ha hög volym på lovsången. Det är klart att det är medryckande, men när öronproppar hamnar på samma lista som Bibel och kollektpengar har det kanske gått lite för långt. Vissa skulle säkert säga att jag är pevlig, men i min värld är det värt att offra några decibel för att slippa tinnitus. Men! Ingenting ont menat åt de som sysslar med lovsång! Jag hyser stor beundran för musikaliska människor som bestämt sig för att använda sin talang i Guds tjänst. 

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=286502