För det första: Tarmbakterer? Okej, det går att slinta på tangenterna, men ändå.

För det andra: Var vill artikeln komma? Ja, forskarna sätter in gener från ett träd, men sen då? Hur kommer de till stadiet där "baktererna" gör bensin? Texten slutar liksom mitt i alltihop. För en så pass stor tidning som DN borde den här typen av artikel vara långt under lågvattenmärket. 
Jaja, de hade iallafall en källa.

Sedan sist har det varit prisutdelning i novelltävlingen och jag placerade mig inte i år. Helt ärligt vet jag inte varför jag hade sådan ångest för det här scenariot. Det är inte alls särskilt hemskt och jag ser verkligen fram emot att få läsa vinnarnovellerna!

 

Annars då? Jo, det är tal imorgon, nationella i Svenska B. De flesta säger att de är så nervösa, men jag känner inte ens en pytteliten ilning i magen. Det är en av mina konstigheter, att jag har slutat vara speciellt nervös inför sådana här saker. Jag är faktiskt riktigt taggad! Talet sitter (nästan) som en smäck, och det är hyfsat bra. Let's rock and roll! 

är konstigt. Nu när jag sett Hunger Games igen, kan jag inte låta bli att slås av de detaljer jag lade märke till förra gången som inte alls var lika tidskrävande som jag kom ihåg dem. Till exempel när Clove kastar kniv i en ödla. Ödlan är bara i bild knappt en sekund, märkte jag nu, och ändå är den scenen inetsad i minnet. Däremot kommer jag inte alls ihåg andra scener som varar mycket längre. Det kanske beror på att ödleplågningen inte fanns med i boken och därför kom som en överraskning. 

 

Och på tal om tid och Hungerspelen: jag var vaken inatt för att se Catching Fire-trailern det ögonblick den kom ut. Men grejen var det att det dröjde två timmar från utsatt tid innan MTV behagade sända den. Så mellan tre och halv sex satt jag och uppdaterade #Catchingfire-twitterflödet för att se när den kom, eftersom jag inte kunde se MTV Movie Awards. Jag är inte ett fan, nejnejdå. 

 

Och så kom den!! Riktigt, riktigt bra. Det var inte fullt samma upplevelse som att se Hunger Games-trailern för första gången, men jag låg med ett stort leende på läpparna och knöt nävarna hårdare och hårdare. Man kan ju inte skrika när resten av familjen ligger och sover. Åh, vad filmen kommer att bli bra. Jag hade gärna sett Finnick och Johanna, men man kan inte få allt här i världen. 

Varför används ordet "ultimata" tre (3) gånger i baksidestexten på Hunger Games-filmen?

Och varför, i tidigare nämnda baksidestext, omnämns Hungerspelen (alltså, själva spelen, inte boken eller filmen) både som "Hungerspelen" och "The Hunger Games"?

 

Åtta bokstäver: S L A R V I G T

 

Men filmen är bra. Och nu tänker jag se den. 

Sitter på historian. Känner ett stort behov av rita skägg på Jeanne d'Arc.

Varför rekommenderas YOHIOs kanal för mig på youtube? Är säker på att jag max har tittat på tre-fyra videoklipp med honom. 

 

Skrivs youtube med litet eller stort y? Båda ser fel ut. Det borde vara med stort Y, men det ser mer fel ut än med litet y. 

 

Är det tårta på tårta att skriva "litet y" och "stort Y"? Egentligen borde jag bara kunna skriva y och Y. 

 

Hur kommer det sig att det är så svårt att låta bli att skjuta upp saker som måste göras?*

 

Borde jag städa mitt skrivbord? (Har påven en lustig hatt?)

 

Vad är anledningen till att jag biter på fingrarna när jag är nervös?

 

Är det verkligen nödvändigt med snöoväder i april?

 

 *Obs, existensiell fråga

 

 

 

 

Idag är en fantastiskt bra dag. Idag skiner solen, idag har jag träningsvärk (som bevisar att jag faktiskt rört på mig) och idag upptäckte jag att jag har dubbelt så många följare på bloglovin' jämfört med när jag såg efter sist. Hela två stycken! Otroligt. Och nej, tvärt emot vad några kanske tror är jag inte sarkastisk. Jag tycker att det är otroligt att någon skulle vilja följa en sådan sporadiskt uppdaterad och bildlös blogg som min, som inte innehåller något vettigare än mina tankar. Och oj då, nu fick jag precis dåligt samvete för att jag slutade följa en blogg igår. Tänk om blogginnehavaren blir illa berörd? Jag tror att jag måste realisera idén jag fick för ett tag sedan, att inte sluta följa bloggar, men skapa en kategori för bloggar jag har slutat läsa, sedan placera bloggarna i den och bara markera hela kategorin som läst. Kanske bläddra genom den lite nu och då för att se om något intressant dyker upp. För det är oftast inte bloggens fel om jag tröttnar på den utan mitt eget. Jag brukar intressera mig för saker i väldigt intensiva perioder, men lågan falnar efter ett tag och jag inser att nä, det här var inte så roligt ändå. Till exempel (gigantisk tolvårsvarning på den här) howrse, som jag totalnördade ett tag. Nu loggar jag bara in såpass ofta att mitt konto inte stängs, ifall jag mot förmodan skulle vilja återuppta min tidigare högt älskade enhörningsavel. 

 

Annars då? Jo, livet rullar på och jag håller på som bäst med att försöka bestämma mig för vad jag ska läsa till hösten. Det kommer att bli fristående universitetskurser, eftersom språkkonsultprogrammet som jag har bestämt mig för att gå inte kommer att starta förrän nästa höst på det universitet jag vill gå på. För tillfället är jag inne på att läsa Skapande Svenska A eftersom det verkar vara en rolig, intressant och givande kurs, men den går på distans och halvfart så jag måste leta rätt på något annat också.