är konstigt. Nu när jag sett Hunger Games igen, kan jag inte låta bli att slås av de detaljer jag lade märke till förra gången som inte alls var lika tidskrävande som jag kom ihåg dem. Till exempel när Clove kastar kniv i en ödla. Ödlan är bara i bild knappt en sekund, märkte jag nu, och ändå är den scenen inetsad i minnet. Däremot kommer jag inte alls ihåg andra scener som varar mycket längre. Det kanske beror på att ödleplågningen inte fanns med i boken och därför kom som en överraskning. 

 

Och på tal om tid och Hungerspelen: jag var vaken inatt för att se Catching Fire-trailern det ögonblick den kom ut. Men grejen var det att det dröjde två timmar från utsatt tid innan MTV behagade sända den. Så mellan tre och halv sex satt jag och uppdaterade #Catchingfire-twitterflödet för att se när den kom, eftersom jag inte kunde se MTV Movie Awards. Jag är inte ett fan, nejnejdå. 

 

Och så kom den!! Riktigt, riktigt bra. Det var inte fullt samma upplevelse som att se Hunger Games-trailern för första gången, men jag låg med ett stort leende på läpparna och knöt nävarna hårdare och hårdare. Man kan ju inte skrika när resten av familjen ligger och sover. Åh, vad filmen kommer att bli bra. Jag hade gärna sett Finnick och Johanna, men man kan inte få allt här i världen.