Finns inga snygga studentskor någonstans. Och med studentskor menar jag studentskor, inte studentskor. Fattar ni är ni antingen jättedåliga eller jättebra. Själv är jag bara less.

Sitter på bussen. På andra sidan mittgången sitter mitt ex med sin nuvarande flickvän. Det är riktigt, riktigt pinsam stämning här. Jag menar, vårt förhållande var ömt och passionerat och varade betydligt längre än de flesta förhållanden är i den åldern. Eller ja, tekniskt sett är vi fortfarande tillsammans, för varken han eller jag har gjort slut. Mitt hjärta har ständigt varit blödande sedan vår gnista slocknade och att nu höra hans röst är som att få en niosvansad katt på ryggen. Han är till denna dag min enda sanna kärlek och jag betvivlar att jag någonsin kommer att hitta en annan.

Vi var fem år gamla när vi var "ihop".

Är det bara jag som tycker att GuldAdam är läskig? Som att något otäckt lurar under helylleytan? Han påminner lite om pandan i Never Say No to Panda-reklamen (youtuba det),snäll och mysig tills han inte får sin vilja fram. Såhär tänker jag mig att ett möte med GuldAdam skulle se ut:

GuldAdam: hej där, jag vill köpa ditt guld.
Jag: eeh tyvärr, jag har inget guld med mig.
GuldAdam: ...
Smeksam sång från ingenstans: just you know why,
Jag *backar ett par steg*: måste nog gå!
Sång: why you and I,
GuldAdam *stirrar tomt på mig*: ...
Sång: Will by and by...
GuldAdam sliter av mig handväskan, hoppar på den och kastar den nerför rulltrappan.
Jag *snyftar*: jag hämtar guldet! Jag lovar!
GuldAdam: ...

Så var det maj. Min nittonde. Kul, eller nåt. Jaja, hoppas att ni tar det lugnt och sköter om er och allt sånt där. Själv har jag firat klart för kvällen
och inviger månaden med lite existentiell ångest och djupdykning i själen, vilket alltid är trevligt.

Jag tycker inte om människor. Tycker inte om att interagera med dem, för det är så mycket som kan gå fel. Det är för lätt att hemfalla åt överanalys med osäkerhet som följd och det är lika smickrande för mig som en kroppsstrumpa.

Det slår mig nu att jag faktiskt aldrig har bråkat med någon. Visst, nog har jag haft meningsskiljaktigheter, men aldrig något riktigt gräl. Kanske är det vad som saknas? Kanske skulle jag vara mindre konflikträdd om jag fick lära mig att hantera dem. Jag får helt enkelt öva. Öva på att bråka, på att säga nej, på att ställa krav och ta plats och faktiskt berätta när jag blir sårad istället för att förvänta mig att andra ska snäsa av mig om jag öppnar mig.

Hursomhelst, trevlig fortsatt Valborg. Ta det lugnt och sköt om er.