Så, jag har gett mig på att försöka skriva en zombieapokalyps. På två sidor. Utomordentligt, verkligen! Nejdå, det går säkert bra. Jag är optimist så länge det är mer än tre dagar kvar till inlämningstiden.

Men iallafall, jag skulle söka på någon form av tips för att skriva sådant där eftersom jag aldrig har gjort det förr, och av någon konstig anledning (förhalningförhalningFÖRHALNING) kom jag in på wikihows "Create an Epic Fantasy Story", eftersom det precis var vad jag letade efter. Och där i avsnittet om olika varelser hittade jag följande guldkorn:
"Races don't just appear, how and why were they created? (Do they have stories about being created by their god(s), do they agree with evolution, were they the result of some experiment by some other race...?)"

Alltså, eventuell övernaturlig skapelse avskrivs som berättelser, medan evolutionen presenteras som ett faktum man kan hålla med om.

Läs om stycket ovan.

Detta är fantasy det handlar om! Påhittade världar olika vår egen! Fantasiberättelser! Så det ska nu enligt artikelförfattaren vara otänkbart att på fullt allvar använda skapelse som sättet att frambringa varelser i en fantasivärld (säg hej till Tolkien, Lewis och många fler!).
Tillåt mig att retirera till en avlägsen grotta och leva på regnvatten tills antingen världen eller jag går under. Vi kan inte samexistera i detta universum.

Inatt vaknade jag av att något började forsa ur näsan. NEEEJ INTE NÄSBLOD tänkte jag yrvaket, kastade upp armen till ansiktet, tryckte den mot näsan och sprang in på toan, beredd att stoppa förblödningen. Men ja, plötslig rinnsnuva är ju rätt spännande det med. Blir inte lika artistiska fläckar på kudden dock. 

 

Sen kan man ha den motsatta situationen också, nämligen att snor torkar fast inne i näsan. Extra mysigt blir det när det sitter så hårt att en motsträvig buske näshår långsamt följer med när man ska ta bort eländet. Men jag behöver iallafall inte investera i en nästrimmer på ett tag. 

Nu har jag ändrat åsikt om Njals saga. Frånsett alla namn och som jag har ytterst svårt att hålla isär, tycker jag att boken är helt underbar. Allt det jag håller kärt hos de isländska sagorna finns där i överflöd och det enda som skämmer läsupplevelsen är att jag delvis vet hur det kommer att sluta. Tidigare har vi plöjt Odysséen och Njals saga känns som en frisk fläkt i jämförelse. Inte bara för att den är skriven på prosa, utan för att den är rakt på sak och för att kvinnosynen är, som jag ser det, betydligt trevligare. I Odysséen kallas Penelope "klok", men ofta när hon säger något blir hon tillrättavisad av sin son och sänd upp på sitt rum. I Njals saga skiljer sig visserligen en man från sin fru på grund av hennes vassa tunga, men kvinnor får ärva, resa omkring, och de får mycket större utrymme i berättelsen än i Odysséen. För tillfället håller, till exempel, Hallgerd och Bergtora på med att få varandras tjänare mördade (eller dräpta, som det heter). Jag har tappat räkningen på hur många de indirekt har haft ihjäl, och allt detta medan deras män Gunnar och Njal bara skickar samma mansbot mellan varandra och i övrigt inte bryr sig särskilt mycket om vad fruarna håller på med. Kanske inte ett föredömligt beteende, men kvinnorna tar likväl aktiv del i att föra berättelsen framåt. Och sedan är den mycket torra och sakliga humorn fantastisk.
Här var det en man, Torgrim, som sänts att ta reda på om Gunnar var hemma så att de kunde anfalla honom. Gunnar såg Torgrim och stack spjutet i honom, varvid Torgrim lyckades ta sig tillbaka till sina kumpaner.
"-Nå var Gunnar hemma?

-Ta reda på det ni, svarade Torgrim, jag fick veta att huggspjutet var hemma.

Så föll han ner död."

Här kan man snacka om sista ord. 

Den boken ska vi ha läst om några veckor och jag smygbörjade på den, för att jag tidigare har varit förtjust i gamla isländska sagor. Men jag måste säga att här går ordknappheten och torrheten till överdrift. Det hela påminner lite om "legolas by laura" (googla snarast ifall ni inte har läst den. Det är fanfiction som är så fruktansvärd att den blivit kultförklarad.) Jag menar, jämför följande: 

 

"Så gick han. Dagen därpå sa Hrut:

-Idag går vi till kungen.

-Ja det passar bra, sa Össur."

 

med: