Ibland saknar jag att ha en knapptelefon. Den var bra att ha på skolan eftersom man kunde smsa med den under bordet utan att man behövde titta, och på så sätt passerade kommunikationen obemärkt trots lärarens vakande ögon. Nu är jag inte längre på ett ställe där lärarna bryr sig om man håller på med mobilen, så det jag saknar mest är T9-ordlistan; världens åttonde underverk. Där fanns ord som hästkista, Hitlerbebis, nazistparkering och rubrikens legendariska mobileo (som min tråkiga smartphone autokorrigerar till mobilen). Det bästa (värsta?) ordet jag minns är ett som jag själv hittade när jag skulle skriva Wii, nämligen zigenarpack. Det får mig att undra vem som suttit och skrivit ordlistan. Jag är nämligen bergsäker på att jag själv inte använt och lagt till det uttrycket. 

Idag är en ljusgrön dag. De plötsliga vindkasten berättar om kommande skurar, men där jag sitter filtreras solstrålarna genom asplöven och mossan är varm under mig. Vårens fågelsångskaskader har avklingat, men å andra sidan hörs mycket lite av det skrovliga trasttjattret, så ljudbilden är angenäm. Mina händer är brunfläckiga av jord som fastnat i kåda medan jag sågat upp en fallen tall. Nu under tiden jag skriver börjar förtrupperna till regnet invadera min vilostund. Solen äts sakta upp av molnen och vinden ryter i trädkronorna.  Idag var en ljusgrön dag.