Jag tror att jag nu förstår vad hon gjorde. 

Det jag avskyr mest med detta jobb är att jag är totalt maktlös. Jag är helt utlämnad åt kundernas infall och hela min arbetsdag rutas in av andras val: när de väljer att komma hit, hur lång tid de tar på sig att bestämma sig för vad de ska handla, vilket betalningssätt de väljer, och så vidare. För mig finns inte något utrymme alls. Visst, jag kan småprata mer med kunderna och på så sätt få en relation till dem som gör jobbet mer meningsfullt, så jag är inte helt oskyldig till att jobbet har blivit vad det blivit. Men faktum kvarstår att jag är helt utan självbestämmande och jag tror inte att jag klarar det en sommar till. I sommar är jag ungefär dubbelt så less som förra sommaren, och då var jag mer less än första sommaren. 

Snart kommer jag att spåra ur totalt och börja dra dåliga skämt för kunderna och själv skratta hysteriskt åt dem. Jag kommer att sätta upp affischer i taket och byta bakgrundsbild på datorn till något bisarrt. Sedan kommer jag byta plats på varorna och lägga handskrivna nonsenslappar i tidningarna. Tyck att jag är galen, men jag vill karva ur ett utrymme där jag får vara jag och inte bara ett talande bihang till kassaapparaten. Annars kommer jag att bli galen på riktigt.