Ytterdörren är låst, jag är ensam i hela huset, och ändå låser jag badrumsdörren. Tvångstanke eller gammal vana? 

Ifall jag var tvungen att under resten av mitt liv begränsa mitt musiklyssnande till en enda artist eller ett band skulle valet inte vara särskilt svårt. Theocracy har precis allt jag kan önska mig. Bra ljudkvalitet, fin balans mellan sången och de olika instrumenten, vassa och vackra texter, mästerlig gitarrhantering och melodier som hela tiden skiftar mellan tungt driv och högt flygande glädje. Dessutom har Matt Smith en av de bästa röster jag hört inom genren med ett fantastiskt omfång. Men det som fascinerar mig mest med Theocracy är den otroligt jämna kvaliteten på låtarna. Både text och musik är ständigt på topp och det har gjort att detta band är det enda som har en egen spellista på min Spotify med alla sina låtar i. Den enda nackdelen med dem är att det, på grund av att vers och refräng ofta överlappar, ibland blir svårt att sjunga med. Men det kan jag ta.