Är det ens på riktigt?
Sommaren 2014. Gammal man kommer in på macken för att betala. Följande konversation utspelar sig.
Man: "Vems jänta är du då?"
Jag: "Jag är Efternamn, från By."
Man: "Jaha! Ja fint utseende har du."
Jag: "Eeh, tack."
Man: "Och trevligt sätt!"
Jag: "Tack(kan vi bara sluta prata nu?)."
Sommaren 2015. Samma man kommer in på macken. Följande konversation utspelar sig.
Man: "Jaha, och vilken jänta är du då?"
Jag: "Efternamn, från By."
Man: "Jaha, ja er känner jag ju. Ja, du ser ju bra ut, så det passar ju bra att du jobbar här."
Jag: "Man kan jobba överallt oavsett hur man ser ut, men tack!"
Man: "Och trevligt sätt har du också!"
Jag: "Tack(alltså det här är inte sant!)."
Sedan måste jag vända mig om eftersom jag håller på att brista ut i gapskratt. Haha som om jag blev anställd på grund av något utseendemässigt skäl. Det hade inte direkt varit en fantastisk affär för min arbetsgivare. Och jag är inte uppseendeväckande trevlig heller, men om han vill tycka det tänker jag inte protestera. Dock undrar jag hur det är att känna sig berättigad att delge främmande människor ens åsikter om dem. Sen funderar jag också på om jag har fått skinn på näsan eller om jag bara har blivit dryg. Det tror jag inte att jag själv kan avgöra, så om jag fortsätter fundera på det får jag fråga någon i min närhet.
Glass i stora lass
Det verkar som om jag bloggar flitigast när jag är på jobbet. Vet inte om det säger mer om mig än om jobbet. Men nåväl, jag ska berätta att jag minsann får gratis glass på mitt jobb! Så för att något produktivt ska komma av mitt snaskande tänker jag här på min ytterst välbesökta blogg recensera mina kulinariska upplevelser. Den minnesgoda läsaren kanske tänker: "Meh, vad blev det av bandrecensionerna från i fjol?" Det kan jag inte svara på, så därför går vi raskt vidare till glassen.
Daim Chocolate: 8/10. Choklad blir sällan fel, helt enkelt. Att denna glass inte får en tia beror på att den saknar pricken över iet, det där sista lyftet som tar den från "mycket god" till "jag vill aldrig sluta äta den här så nu ska jag köpa en till".
Magnum Black: 4/10. Jag hade väntat mig en fyllig, välrundad kaffesmak, men den avslöjade sig bara i snåla, smala strimlor. Den här glassen var helt enkelt tråkig och en besvikelse.
Magnum Yoghurt Fresh: 8/10. Den här glassen håller vad namnet lovar. Yoghurtsmaken är fräsh och välbalanserad, och gör att jag varken tröttnar på glassen eller känner att något saknas. Smakupplevelsen är konstant genom hela ätandet.
Magnum Pink: 3/10. Till att börja med tyckte jag om hallonsmaken, men efter några tuggor kändes den äckligt artificiell och stack nästan i munnen. Detta är inte en glass jag kommer att äta igen.
Faktiskt har jag inte hunnit äta fler glassar än så här. Kanske kommer jag att skriva ytterligare recensioner om jag får lust. Annars inte. Hej så länge!
