Nu när jag läste det sista inlägget jag har skrivit upptäckte jag att vi tydligen skulle till stugan. Bara så att ni vet: vi åkte aldrig dit. Vi åkte till mammas släkt istället och hälsade på. Vi träffade gammelmormors, hennes syster och hälsade på många andra släktingar på kyrkogården: gammelmormors man, hennes föräldrar och deras syskon och många andra. Det är så roligt att träffa gammelmormor, hon är snart 93 år och fortfarande helt klar i huvudet, humoristisk och väldigt, väldigt snäll. Hon har till och med bättre koll på födelsedagar och dylikt än vad mormor har. 

 

Annars då? Ja, det är gråmulet idag och det regnar av och till medan livet står still. Är det vad jag vill? Ska det vara så här tills jag är död som en sill? Är sillen mer död än t. ex. makrill? Många frågor jag inte har svaret till. Typiskt, nu blev det två "till". Men det gör ingenting, alla makrillar lever och mår bra och ingen har ens en hjärnblödning. Jag hoppas dock att det ändras om ett par veckor, för då ska vi på vår årliga fiskesemester i Norge. Semester är att överdriva en aning, för den där resan brukar inbegripa att rensa fisk tre på natten, stupa i säng och sedan äta korv och makaroner fort, fort, fort medan man håller koll på när tidvattnet vänder. Den brukar inbegripa att bylta på sig fem lager kläder exklusive flytväst (förutom ett år då man kunde fiska i t-shirt) och känna hur skuldrorna bränner som eld efter att man har dragit spöet upp och ned i flera timmar, och att få svidande saltvatten i småsår på händerna. 

Jag älskar det. 

Så imorgon bitti ska vi tydligen åka till stugan. Nice, nice, javisst. Bara det inte är lika mycket mygg som förra gången, ty det var outhärdligt! Så fort man gick ut flockades horder kring en, i tjocka, täta moln. Dessutom kom de ondsinta kreaturen in i stugan på något outgrundligt sätt. Räcker det om jag säger att jag behövde lägga en tröja över huvudet för att kunna sova? Okej, det var på småtimmarna. Men ändå. Önska oss lycka till!

Nyss läste jag igenom delar av arkivet (så egotrippad är jag) och upptäckte att: "Hjälp, vad jag kan skriva högtravande ibland!" Alltså, det är kanske inte SÅ farligt, men när man läser det man skrivit för några månader sedan verkar det faktiskt ganska snobbigt i mina ögon. Så ja, här kommer en liten ansvarsfriskrivning (det är tydligen det "disclaimer" heter på svenska (ännu en ansvarsfriskrivning: det var google översätt som tyckte att det var så)): jag är inte snobbig. Iallafall inte jättesnobbig. Jag råkar bara tycka om att använda ord som således, emellertid, ehuru, ånyo och så vidare. Dessutom gillar jag språk och gillar att prata om språk. Och jag benämner det iallafall inte "lingvistik". 

Det är det, folk. I framtiden kanske jag får tänka på att slänga in en särskrivning här och där. Men nej. Det var ett skämt. Haha. Jättekul. 

Nej men, allvarligt nu. Någon trevlig läsare får gärna ryta ifrån om det ser ut som att mina hästar blivit högre än de är. 

Att det ska ta sådan fasansfull tid att göra om bloggdesignen lite! Ändå var det ingenting särskilt komplicerat. De som är duktiga på sådant här är verkligen beundransvärda! Som tur är ska jag läsa webbdesign till hösten och jag hoppas att något av det man lär sig kommer att fastna. Det är en aning pinsamt att det tar mig runt tjugo minuter att bara byta header... 

Äntligen, äntligen, äntligen. Nu har jag fått nya blogg.se! Ännu har jag inte hunnit se mig omkring särskilt mycket och kommer troligen inte heller att göra det, eftersom det är artikelskrivning och packning som gäller idag och båda är tidskrävande aktiviteter. 

När det gäller packningen blev den inte alls lika rolig sedan jag sett väderprognosen. Hejdå, solglasögon och bikini! Hej, paraply och tjocktröja. Kan det inte vara soligt i Piteå (jag ska dit på Tejp) bara i fem dagar? Är det verkligen för mycket begärt? 

För övrigt är jag en aning less på min bloggdesign. Färgerna känns dassiga och ointressanta. Vi får se om jag hinner hitta på något nytt innan jag åker, men det är kanske överoptimistiskt. 

Åh! Vet ni vad jag upptäckte när jag förhandsgranskade? Jag behöver inte längre göra punkter för att få mellanrum mellan stycken! Underbart!

G slår armarna om honom, gnuggar hakan mot hans hår och säger kärleksfullt: "Jag mycket större än dig."

"Jaa," håller T glatt med och går därifrån. G brister ut i ett stort leende och skriker "Tjockis!" efter honom.

"Bajs!" vrålar T tillbaka.