En stilla måndagsreflektion
Det ekar tomt härinne. Eller kanske inte tomt, utan snarare övergivet. Livet har tilltagit i styrka och expanderat sitt utrymme i min tankevärld tills jag inte har plats kvar för att tänka på att skriva här. En liten del av mig tycker att det känns tråkigt. Jag minns en tid då jag publicerade mina tankar om allt och ingenting (oftast ingenting) och var superlycklig om jag fick en kommentar. Milda tider. Lilla jag.
Nu låter jag överlägsen, märker jag. Men tro mig, jag är inte särskilt överlägsen. Jag skulle geniunt vilja hitta tillbaka till den skrivglädjen som ändå på något vänster präglade min vardag. Det är ju bara det här med livet. Det här med vidunderliga fjäll och skimrande hav. Det här med gnistrande samtal, explosionsartade insikter och växtvärk i själen. Men även det här med viktiga val som ger mig skavande handlingsförlamning. Det här med frustration över potential som går förlorad, som rinner genom fingrarna som sand ur ett trasigt timglas. Livet, ja. Och skrivglädjen.
Kanske kan jag hitta ett sätt att inkludera skrivande i livet. Att slita ut kreativiteten ur sin abstrakta idévärld och brutalt sparka in den i sinnevärlden. Att skriva sonetter med trädgårdsjordiga fingrar. Att greppa pennan lika vant som jag greppar sågen. Att smeta skinkost på tangentbordet när jag tappar frukostmackan. För jag vill inte förlora skrivandet. Och jag vet att jag kan välja både och.
Vi får se om bloggen blir ett användbart verktyg i det här skeendet. På något sätt känns det verkligare att skriva när jag inte bara låter texten ligga i ett dokument och samla binärt damm. Och jag har gott om sådant jag vill skriva om.
Ambivalens
Det finns en speciell känsla som jag har funderat kring på sistone. Den är när man balanserar på ett smalt räcke mellan "det här är fruktansvärt" eller rent av "det här är jätteäckligt" och "det här är fantastiskt och underbart". Blanda in lite invärtes höjdrädsla så får du en hyfsad bild av hur det känns. Jag håller på att sammanställa en lista över de saker som får mig att känna så här, men ännu är den inte så lång.
- Att äta keso
- Att borsta tänderna
- Sias röst
- Det faktum att jag precis konstaterade att den här listan blir grammatiskt symmetrisk eftersom de två översta punkterna är nominala verbfraser som inte hamnar i diskrepans med substantiv.
Angående hela listan: den kommer att bli längre. Och nu har jag inte något mer att säga för tillfället. Hej. Då.
Tankar
Här är en läsvärd krönika. Jag har själv funderat på samma sak, tankar som triggades av en artikel som jag läste för några månader sedan. Den handlade om (nu minns jag inte om det fortfarande var på idéstadiet eller om det faktiskt fanns någonstans) att utveckla pissoarer där man kunde spela ett spel som gick ut på att träffa rätt med strålen. Men snälla någon. Låt ett toalettbesök vara avkopplande. Någon gång kanske man bara ska tänka.
Är det inte ganska paradoxalt att nu, när böcker och artiklar om självförverkligande aldrig har varit fler, har vi aldrig har haft mindre tid att bara tänka. Bekanta oss lite med vårt eget huvud. Visst, yoga, mindfullness, qi gong och allt vad det heter har heller aldrig varit mer populärt, men där handlar det, som jag har uppfattat det, mer om att tömma huvudet på tankar. Fula tankar. Stressiga tankar. Antingen tränger man bort dem med multimedial underhållning eller blåser man bort dem med en imaginär själslig vind. Vad är vi egentligen rädda för?
Är det inte ganska paradoxalt att nu, när böcker och artiklar om självförverkligande aldrig har varit fler, har vi aldrig har haft mindre tid att bara tänka. Bekanta oss lite med vårt eget huvud. Visst, yoga, mindfullness, qi gong och allt vad det heter har heller aldrig varit mer populärt, men där handlar det, som jag har uppfattat det, mer om att tömma huvudet på tankar. Fula tankar. Stressiga tankar. Antingen tränger man bort dem med multimedial underhållning eller blåser man bort dem med en imaginär själslig vind. Vad är vi egentligen rädda för?
Namn, parenteser och kursiverade titlar
"Tack, Sauron för att jag nu mår så bra"
Så löd en rubrik i ett nyutgivet nummer av tidningen Land. Som gammalt Ringarnas Herre-fan var det klart att jag hajade till lite, men Sauron visade sig (lyckligtvis) vara en hund. Resten av artikeln var faktiskt ganska påfrestande att läsa, då jag hela tiden störde mig på hundens namn. (För er som inte känner till Ringarnas Herre, så är Sauron ärkeskurken i trilogin. Han är mäktig, ond och vill ha världsherravälde (som de flesta andra bovar och banditer (jag gillar att göra parenteser i parenteser, det påminner mig om Matte C (det där lät fel, jag gillar det inte därför att det påminner om matten utan därför att det är roligt.))))
"Sauron älskar att springa efter bollar. Ju större, desto bättre."
"Sauron står för 90 procent av mitt tillfrisknande"
Reportaget står för 100 procent av min förvirring.
När Hungerspelen-filmen kommit ut ska jag namnge två lamm Cato och Clove. (Egentligen hade jag två andra figurer i åtanke, men om jag skriver de namnen avslöjar jag en hel del handling i Revolt, den sista delen i trilogin.)
Så löd en rubrik i ett nyutgivet nummer av tidningen Land. Som gammalt Ringarnas Herre-fan var det klart att jag hajade till lite, men Sauron visade sig (lyckligtvis) vara en hund. Resten av artikeln var faktiskt ganska påfrestande att läsa, då jag hela tiden störde mig på hundens namn. (För er som inte känner till Ringarnas Herre, så är Sauron ärkeskurken i trilogin. Han är mäktig, ond och vill ha världsherravälde (som de flesta andra bovar och banditer (jag gillar att göra parenteser i parenteser, det påminner mig om Matte C (det där lät fel, jag gillar det inte därför att det påminner om matten utan därför att det är roligt.))))
"Sauron älskar att springa efter bollar. Ju större, desto bättre."
"Sauron står för 90 procent av mitt tillfrisknande"
Reportaget står för 100 procent av min förvirring.
När Hungerspelen-filmen kommit ut ska jag namnge två lamm Cato och Clove. (Egentligen hade jag två andra figurer i åtanke, men om jag skriver de namnen avslöjar jag en hel del handling i Revolt, den sista delen i trilogin.)
Bra, DN!
http://www.dn.se/ledare/signerat/bryt-tystnaden-om-vald-mot-kristna
Nu väntar jag bara på att de ska bryta tystnaden om alla Hamasraketer som strömmar in över Israel. Sedan kan vi börja prata om objektiv journalistik.
På tal om objektiv journalistik: vi såg på skolan en dokumentär om alla skador USAs kärnvapenbomber (kallas det så? Jag är inte så hemma i krigsvokabuläret) orsakat i Vietnam. Det var fruktansvärt. Inte bara att naturen blev förstörd, men barnen till soldaterna föddes med ofattbara missbildningar och hjärnskador. De fick hemska helkroppseksem, förkrympta ben och armar, blindhet och ett barn som visades hade fötts utan ögon. Sådant tas aldrig upp. Det har förmodligen inget nyhetsvärde. Läs "nyhetsvärde" med sarkastisk betoning.
Nu väntar jag bara på att de ska bryta tystnaden om alla Hamasraketer som strömmar in över Israel. Sedan kan vi börja prata om objektiv journalistik.
På tal om objektiv journalistik: vi såg på skolan en dokumentär om alla skador USAs kärnvapenbomber (kallas det så? Jag är inte så hemma i krigsvokabuläret) orsakat i Vietnam. Det var fruktansvärt. Inte bara att naturen blev förstörd, men barnen till soldaterna föddes med ofattbara missbildningar och hjärnskador. De fick hemska helkroppseksem, förkrympta ben och armar, blindhet och ett barn som visades hade fötts utan ögon. Sådant tas aldrig upp. Det har förmodligen inget nyhetsvärde. Läs "nyhetsvärde" med sarkastisk betoning.
Helt underbart.
http://svt.se/2.33919/1.2671585/gps-forledd_ut_pa_skoterled
Det här är riktigt, riktigt bra. Men det är klart, inte är det alltid lätt att se skillnad på pistat och plogat.
Det perfekta allomfattande svaret
Den här repliken ska jag använda nästa kemilektion. Helt klart! Jag undrar om läraren kommer att höja på ögonbrynen.
Jag vet inte vad jag gjorde mot Facebook för att få det att bli så här. Men roligt var det!
Patetiska löpsedlar
Nej tack Aftonbladet, jag är inte speciellt intresserad av att veta namn, jobb och ålder på kvinnorna under 35 som tjänar mest.
Tyvärr Aftonbladet, jag tänker inte köpa en tidning för att få reda på vilka flintskalliga glasögonbärande män som tjänat mer än tre miljoner och vilka som tjänade mest.
Men snälla Expressen, vilka vänsterhänta brunetter som tjänade bäst under 2010 ingår inte i min intressesfär.
Jag kan inte se något tydligare sätt att skrika "VI HAR INGA CHOCKERANDE NYHETER!!!!" på, än att ha en löpsedel med listor över vad personer inom vissa premisser tjänar. Om de någon gång hade inkluderat en lönelista hade jag inte klagat, men på senare tid händer det allt oftare. En blank löpsedel skulle vara intressantare och inte ens fjärdedelen så löjeväckande. Finns det verkligen ett så stort intresse för medmänniskornas ekonomiska status? Själv har jag svårt att tro det, men eftersom kvällstidningarnas lösnummer uppenbarligen säljer vill folk troligen veta.
Det finns andra, mer intressanta listor Aftonbladet och Expressen skulle kunna luska fram om de någon gång får slut på avlönade personer att dra fram i rampljuset.
-Antalet vandrande pinnar i Sverige och deras ägares samhällsklass. Gärna med någon över resultatet snusförnuftigt reflekterande ledarkrönika.
-Hur många kändisar som föredrar vita bokhyllor och hur många som föredrar svarta. De som inte läser böcker alls får gärna hängas ut i ett mittuppslagsreportage (hänga gubbe-ord).
-Spargrisars utseende genom åren. Ulf Nilson kan analysera spargrisens roll i ett alltmer kontantlöst samhälle.
Se där, se där. Egentligen borde jag maila till ovan nämnda blaskor och dela med mig av dessa briljanta idéer. De kommer att skicka ett översvallande tackbrev och be om mitt kontonummer för att sedan sätta in en likaledes översvallande summa på mitt konto. Sedan kommer jag för all framtid vara den som räddade Sveriges mest framstående kvällstidningar.
Tyvärr Aftonbladet, jag tänker inte köpa en tidning för att få reda på vilka flintskalliga glasögonbärande män som tjänat mer än tre miljoner och vilka som tjänade mest.
Men snälla Expressen, vilka vänsterhänta brunetter som tjänade bäst under 2010 ingår inte i min intressesfär.
Jag kan inte se något tydligare sätt att skrika "VI HAR INGA CHOCKERANDE NYHETER!!!!" på, än att ha en löpsedel med listor över vad personer inom vissa premisser tjänar. Om de någon gång hade inkluderat en lönelista hade jag inte klagat, men på senare tid händer det allt oftare. En blank löpsedel skulle vara intressantare och inte ens fjärdedelen så löjeväckande. Finns det verkligen ett så stort intresse för medmänniskornas ekonomiska status? Själv har jag svårt att tro det, men eftersom kvällstidningarnas lösnummer uppenbarligen säljer vill folk troligen veta.
Det finns andra, mer intressanta listor Aftonbladet och Expressen skulle kunna luska fram om de någon gång får slut på avlönade personer att dra fram i rampljuset.
-Antalet vandrande pinnar i Sverige och deras ägares samhällsklass. Gärna med någon över resultatet snusförnuftigt reflekterande ledarkrönika.
-Hur många kändisar som föredrar vita bokhyllor och hur många som föredrar svarta. De som inte läser böcker alls får gärna hängas ut i ett mittuppslagsreportage (hänga gubbe-ord).
-Spargrisars utseende genom åren. Ulf Nilson kan analysera spargrisens roll i ett alltmer kontantlöst samhälle.
Se där, se där. Egentligen borde jag maila till ovan nämnda blaskor och dela med mig av dessa briljanta idéer. De kommer att skicka ett översvallande tackbrev och be om mitt kontonummer för att sedan sätta in en likaledes översvallande summa på mitt konto. Sedan kommer jag för all framtid vara den som räddade Sveriges mest framstående kvällstidningar.
"Annars utgår vi ifrån att vårdtagaren vill Caremas ekonomiska bästa."
http://www.dn.se/nyheter/sverige/carema-medger-brister-vid-svaltdod
Caremas regionchef anser alltså att en bättre dialog bör föras med de anhöriga. Inser hon hur tunt det låter?
Ett fulländat politikersvar. Hur känns det för de anhöriga? Visserligen medgav regionchefen att något kunde ha gjorts för att få i Anneli Möller näring, men varför gjordes det inte då? Hur är det möjligt att en människa stående under ständig tillsyn kan svälta ihjäl? Sist jag kollade var syftet med äldreboenden att vårda de gamla, inte att ignorera deras problem.
Jag hoppas att Sverige inser att vård av människor och vinstdrivna bolag inte hör ihop.
Fotnot: Rubrikcitatet är inte autentiskt utan en sarkastisk överdrift.
Caremas regionchef anser alltså att en bättre dialog bör föras med de anhöriga. Inser hon hur tunt det låter?
Ett fulländat politikersvar. Hur känns det för de anhöriga? Visserligen medgav regionchefen att något kunde ha gjorts för att få i Anneli Möller näring, men varför gjordes det inte då? Hur är det möjligt att en människa stående under ständig tillsyn kan svälta ihjäl? Sist jag kollade var syftet med äldreboenden att vårda de gamla, inte att ignorera deras problem.
Jag hoppas att Sverige inser att vård av människor och vinstdrivna bolag inte hör ihop.
Fotnot: Rubrikcitatet är inte autentiskt utan en sarkastisk överdrift.
