Tiotusenkronorsfrågan: var är den röda tråden?

Vad utomordentligt trevligt det är att gå till sängs en timme innan man brukar och på en plats där det varken finns wi-fi eller 3G. Så många möjligheter lockar vid horisonten som skimrande hägringar, fast med det tillägget att de är alldeles verkliga. Sömnens palmer rasslar rogivande med sina gröna blad, läsningens svalkande källa glittrar i blåsvart och funderandet breder ut sin grönskande mark där inte en fot ännu trampat. Men jag ger mig av någon helt annanstans: bloggandets ljuvliga trädgård. Nåja, ljuvlig är kanske en överdrift. Fast det var så länge sedan jag använde det ordet, så det får stå kvar. Andra ord som jag inte gjort bruk av på länge: cement(OBS ordvits), tautologi, imbecill, annorstädes, ånyo, liberalism, skröna, flaggstångsknoppspolermaskin, bastant, ehuru, aftonrodnad, bilateral, jämvikt och absolutism. Jag hade en lärare som tyckte att "vindskupa" var ett av de vackraste orden som fanns. Själv är jag svag för "maliciös" och det har jag heller inte använt på en lång tid. På något sätt faller vissa ord sig inte naturligt i vardagligt talspråk om jag inte gör en ansträngning för att ta fram mitt avancerade vokabulär. En före detta klasskompis talade korrekt på gränsen till pretentiöst, vilket kunde vara imponerande eller irriterande, beroende på mitt eget humör. Icke desto mindre avundas jag denna persons förmåga att välja ord samtidigt som han talade, något jag själv bara stundom är kapabel till. Men övning ger färdighet och bara jag kommer ihåg att träna sitter nog ordförrådet där det ska. Jag finner viss tröst i att några ännu mer före detta klasskamrater vid ett flertal tillfällen delgav mig att de ofta inte förstod vad jag sade eftersom jag använde så invecklade ord, men att de inte låtsades om detta utan nickade och log ändå. Det slår mig nu att jag inte kan ha känt dem särskilt väl, eftersom det finns människor som bara av min röst när jag svarar dem kan avgöra om jag förstått vad de sagt eller inte. Eller så var klasskamraterna bättre på att låtsas än vad jag är. Mitt pokerface är obefintligt och detsamma verkar gälla för min röst. 

Så vad är då poängen med detta inlägg? Ingen alls. Jag ville fördriva tiden. Och se efter om emojis går att lägga till i sådan här text. 🐝🐅🍉👕 Ser ni något mellan förra meningen och denna fungerade det. Annars gjorde det det inte. God natt. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

*Kan innehålla spår av nonsens.

RSS 2.0