En stund på gymmet

Nu kör vi! Kom igen! Lätt ju! 

Dunk. Viktskivorna på stången slår i golvet. 

Undrar om min kompis tar mer än mig i marklyft? Hon har ju börjat träna igen.

Dunk.

Det kan hon väl ändå inte göra?

Dunk. 

Jag borde gå hem och hjälpa A med maten i stället. Han lagar ju typ all mat. 

Dunk. 

Det borde jag inte alls, jag har all rätt att göra något för mig själv som jag mår bra av.

Dunk. 

Bekymmersrynkade bruna ögon. Min kollega såg så uppriktig ut när hon försäkrade mig om att jag gör ett bra jobb.

Dunk.

Tänk om hon verkligen menade det? 

Dunk. 

Jag som bara har trott att hon har försökt vara snäll när hon har sagt så. 

Dunk.

Egentligen är det väl lite taskigt att anta att hon inte menar det hon säger. 

Dunk.

Jag kanske har höga krav på mig själv ändå? Fast jag tycker att jag är så lat? Men vadå, jag kan väl vara lat fast jag har höga krav? 

Dunk. Setvila. 



  • Fredrik Backmans blogg
  • RSS 2.0