"Vaaaaaaaa" pep jag exalterat, när jag insåg att jag på första försöket kom ihåg lösenordet till denna blogg som jag inte har besökt på fem år. Vilken grej. Vilken tjej. Heja mig! 

 

Tänk att få skriva på samma lilla blogg som jag pysslade med när jag gick i gymnasiet. Jag minns att jag var så nöjd när jag lyckades få till någon CSS-kodsnutt som jag ville. Vad roligt det var. 

 

Och ja. Jag läste precis inlägget som jag skrev för fem år sedan. Då hade jag drabbats av kreativa födslovärkar, men visste inte vilket barn jag skulle föda fram. Jag trodde nog att en återupplivad blogg skulle kunna bli mitt kreativa barn, ett omhuldat väsen som jag skulle nära och älska och uppfostra.

 

Men i stället lämnade jag bloggen ute i cyberskogen att dö. 

 

Dock är det fina med bloggar att jag nu, när jag fem år senare återvänder, inte hittar några rester av halvmultnade benknotor utan exakt samma blogg som jag lämnade. Den är inte ens mossig. 

 

Denna gång ska jag inte avlägga några storslagna löften om att fortsätta skriva här. Vi får se vad det blir.