November har gett upp sitt sista andetag och därmed är det slut med det kollektiva romanskrivandet för i år. Själv kom jag inte ens i närheten av de hägrande 50 000 orden, men jag känner mig inte nedslagen. Tvärtom, jag är nöjd. 14 158 ord nåddes och det är lika mycket, så när som på ca 150 ord, som hela det dokument där alla mina andra påbörjade hobbyskrivprojekt finns. Det säger något om hur mycket jag faktiskt skrev i jämförelse med det jag gjort förr!

Nå, vad var det då som gick snett? En kvick analys säger mig att jag faktiskt hade kunnat skriva mer. Hade jag tagit mig i kragen och tagit på mig symboliska tumskruvar hade säkerligen många fler tusentals ord tvingats fram. Felet jag gjorde var att likställa inspirationsbrist med skrivoförmåga. Inspirationsbrist är inte en stängd dörr, den är mer som blytyngder i skorna. Man kan springa ändå, även om det går tyngre. Efter ett tag märker man inte längre att det går tungt eftersom man blivit starkare (haltar liknelsen? I så fall har den nog bara blytyngder i en sko.). 

Nä, nu ska jag gå och lägga mig och ladda för november 2012. God natt!