Nu har vi börjat med estradpoesi på Litterär Gestaltning. (förresten är jag osäker på om det verkligen ska vara stora bokstäver på det där...) Ännu är jag inte helt såld på det, men det är ett fantastiskt roligt uttryckssätt och jag beundrar verkligen personer som klarar av att göra det bra. Enligt tidsplanen ska vi ha en treminutersdikt eller någonting ditåt klar efter påsklovet. Det ska bli intressant att se slutresultatet! Förmodligen kommer jag att få förbittrad ångest på det hela innan det är färdigt, men det hör till poesiskrivande. Prosaskrivande är på ett sätt lättare, men då (nu syftar jag på romaner och noveller) krävs en enorm människokännedom om det ska bli bra. Poesi kan i mångt och mycket fungera om bara de rätta orden används. Det tycker då jag iallafall. 

Jag vill så mycket! Det finns så otroligt många meningar och ord som kittlar insidan av mina fingertoppar och försöker komma ut. Vad gör man? Vad ska jag göra först? Hur ska jag göra det? 

Hej, det här är glädjeseriemördaren som talar. Tillåt mig påminna dig att du har en franskaredovisning imorgon som du inte har förberett.

Ja, så var det med det. Skolan måste väl helt enkelt få komma först tills jag lärt mig studiedisciplin. Men jag vill fortfarande.