Just nu skriver jag en krönika om min barndom, lyssnar på det här musikstycket och känner mig vemodig. Var tog tiden vägen? Var det verkligen så länge sedan jag byggde kojor i skogen och myntade det ännu inte bevingade ordet: "Om du har tråkigt inne, gå ut! Det är alltid mycket roligare att ha tråkigt ute än att ha tråkigt inne"? Vad har det blivit av mig egentligen?