Panik. Panik. Panik. Jag insåg att det är ynka tio dagar kvar till det fruktade körkortsprovet! Jag vill verkligen inte. Jag kan ju seriöst inte köra bil! Vad inbillar sig min trafikskollärare egentligen? Allvarligt, jag är livsfarlig och skulle inte vilja möta mig själv på vägen. 

 

Nåväl. Boken. Det går bra! Jag ligger i fas och löser de flesta problem jag stöter på längs vägen. Handlingen är betydligt bredare än jag trodde att den skulle bli och det känns som att det löser sig i slutändan. Dock vet jag inte varför en av sidopersonerna väljer att stötta huvudpersonen. Vad drivs han av? Varför väljer han inte att chilla med sina vänner istället för att hjälpa sin chef med hennes problem? (Det är absolut ingen romans på gång. Det skulle vara att våldföra sig på personerna ifråga.) Och precis nu insåg jag en viktig fråga. Varför har inga av mina namngivna personer en partner? Ajsing bajsing. Jag borde fixa några sådana innan det blir orealistiskt. Fatima skulle kunna få ha någon. Hon är så ovillig att berätta något om sig själv så hon skulle kunna ha en hemlig partner utan att jag eller någon i boken vet om det. 

 

We'll see, preciousss. Jag är i alla fall vid gott mod och har passerat ordantalet där jag gav upp i fjol. Hurra!