The sidofack strikes back

Jahapp. Så var det dags igen med hela den här karusellen. Jag som trodde att det var över. Men nej. 
 
Jag hade ett par muddar på mig för flera veckor sedan. En vacker dag när jag kom till skolan upptäckte jag att jag bara hade den ena i väskan. Förtvivlat sprang jag runt halva stan där jag olyckligt nog hade gått, och jag letade. Och letade. Men ingenstans fanns mudden och jag gav upp och höll den för att vara försvunnen. Men så, igår morse, när jag skulle lägga ned min frukost (det är en lång historia) i sidofacket på min laptopväska såg jag något vitt, stickat och väldigt bekant. Febrilt rev jag och slet i huvudfacket för att se om den andra mudden, som snällt varit oförsvunnen, fanns där. Det gjorde den. Alltså var det den försvunna mudden som låg i sidofacket.
 
Varför lär jag mig aldrig att se efter i alla sidofack innan jag letar på alla andra ställen? 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

*Kan innehålla spår av nonsens.

RSS 2.0