...har ju varit på tapeten ett tag nu.(Det skulle vara ganska roligt om någon tapetserade med sidor ur den. Tänk vilka intressanta situationer som skulle kunna uppstå när det kom folk och hälsade på! "Jo, vi har tapetserat om nu, vi kände att vi borde bejaka våra sanna personligheter, du vet.") 

 

Nä, tillbaks till ämnet. Jag har faktiskt inte läst den boken och kommer inte att göra det heller, både därför att den ligger utanför mitt intresseområde och därför att jag redan är Fröken Fifty Shades of Grey och älskar det och ingen bok kan överträffa min verklighet. Sakta men säkert kretsar mitt liv allt tätare kring detta gråa. Det är något med alla dessa nyanser som aldrig slutar locka och förtrolla mig och jag kan inte tänka mig annat än att jag är uppe i femtio nu. Kanske till och med sextio nyanser av grått?

Jag har faktiskt inte räknat antalet grå plagg i min garderob. Men en sak är säker: om även svart och vitt räknas till gråskalan är jag absolut uppe i femtio. Mina tröjor som inte är grå, svarta eller vita kan jag lätt räkna utan att behöva ta till tårna. Det är ett par blåa, några röda, en rosa jag aldrig använder och en brun kofta. Ungefär så. Jag måste, varje gång jag ska köpa kläder, aktivt styra mig själv till att leta kläder med färg. Annars (och det här är helt sant) finner jag mig själv ståendes fingrande på en grå stickad tröja. 

Eventuellt kan detta vara anledningen till att jag numera aldrig hör orden: "Har du en ny tröja?" Men det är smällar man får ta när man har en klädstil som ligger så rätt i tiden som min gör.