Det där med pronomen
Min lillebror T har alltid haft svårt för "han" och "hon". Alla människor är "han" enligt honom. Tills idag. Denna fantastiska dag. Mina ständiga "HON!!" har äntligen gett resultat. Den historiska stund när det svaga könet äntligen fick mål i Ts mun åkte vi bil på vår lilla byväg och passerade en för mig okänd farbror som var ute med sina två strävhåriga taxar. Vi hejade sådär lagom hurtigt som man gör på landet när man möter varandra.
"Jag vinkade till henne" sade T förnöjt från baksätet med sin gosiga, strax treåriga och mycket självgoda röst.
Kommentarer
Trackback