Här är en läsvärd krönika. Jag har själv funderat på samma sak, tankar som triggades av en artikel som jag läste för några månader sedan. Den handlade om (nu minns jag inte om det fortfarande var på idéstadiet eller om det faktiskt fanns någonstans) att utveckla pissoarer där man kunde spela ett spel som gick ut på att träffa rätt med strålen. Men snälla någon. Låt ett toalettbesök vara avkopplande. Någon gång kanske man bara ska tänka.

Är det inte ganska paradoxalt att nu, när böcker och artiklar om självförverkligande aldrig har varit fler, har vi aldrig har haft mindre tid att bara tänka. Bekanta oss lite med vårt eget huvud. Visst, yoga, mindfullness, qi gong och allt vad det heter har heller aldrig varit mer populärt, men där handlar det, som jag har uppfattat det, mer om att tömma huvudet på tankar. Fula tankar. Stressiga tankar. Antingen tränger man bort dem med multimedial underhållning eller blåser man bort dem med en imaginär själslig vind. Vad är vi egentligen rädda för?