Har ju ett sommarjobb jag. Ett som bara ligger drygt sju kilometer bort, så jag kan cykla. Och det gör jag. Igår var det medvind på väg till jobbet, vilket resulterade i diverse Runkeeperrekord och motvind på hemvägen. Men det sistnämnda kunde jag klara, för det var ju alldeles logiskt. Kunde ju inte förvänta mig att vinden skulle vända tvärs över dan. Sen vaknade jag imorse. Vinden hade gjort en prydlig 180-graderssväng. Tråkigt. Men det kunde jag klara med lite klagande, för vinden brukar ju kunna vända över natten. Det är inte ovanligt.

Fast nu. Nu har det gått alldeles åt skogen för långt. När jag blickar ut genom kontorsfönstret ser jag björkarna böja sig, vackert och graciöst, men i motsatt riktning jämfört med imorse. Jag börjar undra vad det egentligen är som pågår.