Fyra nyanser av svenska

Idag har min klass haft ett rollspel på engelskalektionen. Det  var riktigt roligt och intressant! Självklart tyckte jag att min grupp skötte sig bäst, men håller de andra troligen inte med om.

idag ha min klass haft ett roll spel på engelska lektion. de va jätte kul och intresant! ja tyck att min grupp va bäst men de tyck nog inte dom andra :D

Under denna dags engelskalektion har min klass genomfört ett spelande av roller. Det var i mina ögon en trevlig och intresseväckande uppgift som jag självfallet anser att min grupp bemästrade mest förträffligt av alla, men givetvis inser jag att det i den frågan troligtvis förekommer en del delade meningar.

Ida ha klass'n hatt nå rollspel på engelskan. Hä va kul och lit' spännande sådär. Schuuuuu. Jo, ja tyck ju att min grupp va' bätter än annern, men annern tyck no' likt om dom. Schuuuu.


I'm running in circles...

...men livet fortsätter rakt fram. Vad är förresten grejen med att ha mysko rubriker på engelska? Är det coolt? Är det något man gör för att verka cool? Ser allt bättre ut för att det är på ett annat språk än mellanmjölkssvenska? I så fall kan jag lika gärna skriva rubriker på esperanto, som ingen kan. Då verkar jag dessutom smart. Jag måste titta om esperanto finns på Google Översätt. 

Inbillar jag mig eller är det här blogginlägget fullständigt meningslöst? Jag får väl lov att hitta på en sensmoral.

Sensmoral: Den gröna hunden heter Bengt.


Tomt stirrande

Prestationsångest och höga ambitioner är kanske inte den mest lyckade av kombinationer. Jag är en sådan person som gärna sitter och filar på texter in i det oändliga tills de blir så bra som det är möjligt. Visst, det är en jättebra inställning när man har obegränsat med tid, men en blogg kräver ständig uppdatering och att ligga flera inlägg i förväg känns lite väl avancerat när man skriver bara för att det är roligt. Kanske borde jag lära mig att släppa lite på kvalitén till förmån för kvantiteten? Det där var en retorisk fråga, inte avsedd att besvaras. 

För övrigt anser jag att Kartago bör förstöras.


Drömmens rike

Alldeles nyss fick jag en vag minnesbild av en dröm jag hade inatt. Jag kom ihåg en scen: ett stort gammalt hus. Man gick uppför en trappa och på övervåningen fanns många stora rum. Fruktlöst försökte jag minnas restan av drömmen. Jag vet att det var mer, men att minnas det var bara att glömma(mycket dålig ordvits).

Dessa flyktiga bilder är precis som de små prickar och mönster som flyter på näthinnan; när man försöker fokusera på dem försvinner de, endast gäckande stannande kvar i utkanten av synfältet.

Nyare inlägg

  • Fredrik Backmans blogg
  • RSS 2.0