I can't recognize that person staring back at me

De här senaste dagarna har inte direkt varit de bästa av dagar. Då får man faktiskt unna sig en mysko rubrik på engelska (som egentligen inte alls är mysko utan mer relevant än de flesta av mina rubriker). "Identitetskris" och "depression" är ord med en kraftfull betydelse och jag är personligen osäker på om de verkligen går att applicera på min nuvarande situation, (oj, vad jag absolut inte försöker gömma mig bakom ett högtravande och opersonligt språk) men faktum är att jag är nästan konstant nedstämd och håglös. Jag vet vem jag borde och vill vara som, och jag vet med plågsam visshet vad jag är just nu, något som absolut inte är jag. Inte kan vara jag. Inte får vara jag. 

Nog om det där. Det kommer att gå bra till slut. Imorgon åker vi till stugan och blir borta några dagar. Jag har inte dött om jag inte uppdaterar innan söndag. Eller ja, det kan man ju aldrig veta. Vi säger så här, om allt går som det normalt brukar göra har jag inte dött. Eller något. 

Fy, så mycket dödssnack det blev. Påsken är ju Livets högtid! 

Jag tror att jag sätter punkt här innan inlägget spårar ur mer än det redan har gjort.
Sköt om er.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

*Kan innehålla spår av nonsens.

RSS 2.0