Böcker, böcker, överallt böcker

Boken hette Efter lägereldarna. Jag läste aldrig ut den. Förutom Kalle Anka-syndromet och den bristfälliga världsbyggnaden var den även seg som kall sirap. Det tog kanske 150 sidor innan huvudhandlingen kom igång, och sidorna dessförrinnan spenderades på någon (enligt vad jag hann läsa) fullständigt onödig resa av huvudpersonerna. 

Det är konstigt med böcker. Ofta kan man inte sätta fingret på vad som gör en bok bra, men man vet med bestämdhet om den är bra eller dålig, eller någonstans mittemellan.

Personligen tycker jag att en bok är bra om den får mig att tycka om karaktärerna. Eller ja, iallafall tycka något om karaktärerna. Till exempel är jag egentligen inte odelat förtjust i Katniss Everdeen i Hungerspelen, men hon är realistisk och engagerande. För övrigt ska handlingen vara spännande och boken får gärna vara välskriven. Är det en fantasy bör världen vara solid (ett utmärkt exempel här är Tolkiens Arda, vars historia är nästan väl så rik och komplex som något riktigt land) och inte alltför full av klyschor. En klyscha brukar kunna vara det underbara, ädla, moraliska och naturliga bergsfolket som blir invaderade av den Stora Elaka Imperiet och alla dör eller blir förslavade förutom en ung man som inser att hans öde är att bli tidsålderns hjälte som ska befria alla från det Stora Elaka Imperiet. Bah. Visst, det finns säkert bra böcker med det temat, men jag har aldrig läst någon. 

Haha, jag tror att jag bör sluta skriva om hur en bra bok ska vara. Det är mer ett ämne för en doktorsavhandling än ett blogginlägg och det är svårt att undvika en viss besserwisserton, vilket brukar kunna vara tröttsamt för läsaren i längden. 

Nu går snart min buss.
Ciee yao! (frengelska, en hybrid mellan Ciao och See ya)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

*Kan innehålla spår av nonsens.

RSS 2.0