Det är så logiskt, alla springer utom jag

Idag påbörjade och avslutade jag Det är så logiskt alla fattar utom du av Lisa Bjärbo. Den hördes vara bra, men jag fastnade inte riktigt för den trots realistiska karaktärer och tät handling. Helt enkelt, den saknade det där lilla extra som gör en bok till lysande. Men den var inte den sämsta bok jag läst och jag kan tänka mig att rekommendera den till någon som jag tror skulle gilla den. Däremot blir jag inte riktigt klok på slutet. Sista meningen lyder "Det är så det slutar." och det slutet är att killen öppnar dörren för tjejen. Det är så det slutar? Vadå, kom det en atombomb och utplånade dem? Knuffade killen ner tjejen för trappan så hon bröt nacken? Tog han livet av sig när han insåg vad han gjort? Vadå slutar? Det där var snarare början.
...
Jag antar att det bara var ett stilistiskt grepp, men det blev en aning fel, åtminstone i mitt huvud. Dessutom svider det lite att den kvinnliga huvudrollsinnehavaren, som hatar skolidrotten och tydligen inte tränar någonting alls, klarar att springa fem kilometer i terräng. Okej, jag ljuger. Det svider inte lite, det svider som citron i ett öppet sår. Jag är nämligen likgiltig inför skolidrotten, tränar litegrann och anser att jag bestigit Mount Everest när jag lyckats snigeljogga en kilometer på platt väg. Jag hoppas verkligen att författaren inte utgick från någon verklig situation när hon hittade på just den detaljen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

*Kan innehålla spår av nonsens.

RSS 2.0